Nordisk Energi Om Programmet Publikationer Forskare Finansiärer Kontakta Oss In English
Tom
Teknikprogrammet
Forskningsområden
Organisation






 

Det är inte direkt förvånande att de senaste årens organisationsförändringar satt sina spår i styrsystemen. Förändringar i organisationsstrukturen förutsätter oftast förändringar i styrsystemet. Många av dessa organisationsförändringar har strävat efter att möjliggöra ett ökat lokalt ansvarstagandet. Sedan mitten av 1980-talet har t.ex. kommunernas arbete med styrsystemet präglats av sektorns decentralisering. Decentraliseringen har varit ett sätt för den centrala nivån att öka kostnadsmedvetandet i organisationen, uppnå kundorientering och skapa förutsättningar för rationaliseringar. Decentraliseringen har dels ställt krav på centrala nivåers målformuleringar dels fokuserat vilka kriterier som de lokala enheterna skall utvärderas efter. Mål- och resultatstyrning har varit några centrala styrinstrument i denna process (Ramberg, 1997).

Vi kan idag se tecken på att intresset för offentliga organisationers interna styrprocesser ökar. Delvis beror detta på att besparingskraven och pågående strukturomvandlingar medfört att den kommunala styrdebatten förts på två olika arenor, en yttre och en inre. Regionförsöken och de interkommunala samarbetena har åtminstone inledningsvis fokuserat de ”yttre” strukturerna, d.v.s. hur verksamheten (produktionen) skall organiseras och vilket utbud den skall ha. Huvudsakligen har detta ”yttre fokus” förts som en politisk och strategisk diskussion. Diskussionen har emellertid också lett till ett ökat intresse för organisationers inre processer. Frågor som t.ex. –Hur skall stora organisationer som Regioner styras? – har successivt som riktat intresset mot alternativa styrsystem. Vi har även sett ett ökat intresse för den interna styrningen där det inte skett några större strukturella förändringar. Detta återspeglas inte minst via trycket från balanskrav och årliga besparingsambitioner. Inom kommunal styrning är det t.ex. få saker som för närvarande är så omdebatterade som uppföljning och intern kontroll. Förbättring av befintliga uppföljningsrutiner ses som ett sätt att säkerställa att befintliga resurser används såsom önskvärt. Förutom att balanskravet kraftfullt signalerar betydelsen av att förvalta de begränsade resurser som finns på bästa möjliga sätt förefaller det som om det på departementsnivå finns en otillfredsställelse i hur kommunernas nuvarande uppföljningsrutiner fungerar. Detta kan bl.a. ses i det arbete som man på departements- och myndighetsnivå gör för att utveckla kommunala nyckeltalsdatabaser. Den tolkning vi gör är att det idag finns en ökad medvetenhet om behovet av att bättre matcha organisatoriska former och omgivningsförändringar med stödjande interna styrsystem.




Lunds Universitet





















 


 
www.subjekt.se